Bujutsu / Kobudo

Bujutsu menas med: Militär Stridsteknik, som användes i Japan fram till 1869, då en ny Armétyp tog över. En del stridsskolor överlevde genom att öppna sig för allmänheten. Kobudo, Traditionell stridsövningsmetod, är ett annat namn på Bujujtsu, som används när man tränar tekniker, med eller utan vapen, från denna tid. Många skolor har Jujutsu som grund och där tillkommande olika vapen och taktiker. Dessa kallas för Sogo Bujutsu, totalt omfattande militär stridsteknik. Bujutsuns karaktär är att man först lär sig attacker och sedan lär att försvara sig mot dessa attacker.

Den största delen av Bujutsun hos Trelleborgs Budokai, tränas tekniker och kator (mönster), som härstammar från: Hontai Yoshin Ryu, som grundades mellan 1660-1673. Denna skola utbildade samurajer, soldater, livvakter och även “Ninja” (Takagi Ryu) i Ako-han provinsen tillsammans med andra skolor och då ingick i ska. Ako Ryu.(Hontai Yoshin Ryu Takagi Ryu) Vi tränar då med Bokuto (träsvärd),Bo, Hanbo (stavar, 182 cm & 91 cm ) och kodachi ( kort svärd ). Stilens kärna ligger i Kodachi och hanbo tillsammans med Jujutsu Toshu (tom hand). Stilens karaktär är att vara direkt dvs. utan att blockera eller parrera en motståndarens attack och sedan tar över som den attackerande. All träning sker i en förutbestämd form, främst för säkerheten eftersom teknikerna, så som vi tränar dem, inte är lämpade för självförsvar i dagens mening.

För att förstå Bujutsu, måste man även träna svärdets ( Katana) tekniker, som var samurajens främsta vapen. Trelleborgs Budokai följer teknikerna från Yamaguchi-ha Toyama Ryu- Battojutsu, ( typ av Iaido) som skapades av flera olika stilar/skolor hos Toyama Gakko, en Militärhögskola i Tokyo, runt 1925. Teknikerna är gjorda för att användas och har därför en enkel,rak och snabb karaktär. Stilen har lärts ut hos Hontai Yoshin Ryus huvuddojo i Japan, av Yamaguchi Sensei & Inoue Sensei.  Toyama Ryu har flera förgreningar där Nakamura-ha Toyama Ryu är störst i väst. Efter WW II förbjöds Battojutsu och man ändrade till Batto-Do, Dra ut svärdets övningsväg.

Hos Trelleborgs Budokai tränas också: Zen Ken Ren-Jodo,(även kallad Seitei Jodo) en specialgjord kataform som är skapad av Mästare i Shindo Muso Ryu-Jojutsu (Jodo) åt det Int. Kendoförbundet och som är lämpad även till andra stilar som Aikido & Jujutsu. Jodo betyder stavens övningsväg. Denna specifika stav, Jo, är 128 cm lång. Denna stil uppfanns av Muso Gonnosuke, och enligt myten, duellerade med Miyamoto Musashi, där Muso erkände sig besegrad, men Miyamoto upptäckte märken på sin kropp och förstod att han hade blivit träffad , och blev Musos elev.  Muso blev instruktör hos Kuroda Klanen runt 1600-talets början där Jo blev deras huvudvapen, som hölls hemligt ända fram till 1877. Seitei Jodo (seitei=sammanslagen) innehåller alla de 12 grundteknikerna från Shindo Muso Ryu. Man tränar som övrig Bujutsu, i parform, men som skillnad kan man även tävla i Jodo; SM , EM , WM och i samband med Iaido-tävlingar.

BUJUTSU/KOBUJUTSU
Bujutsu betyder stridsteknik och användes av samurajerna för att tjäna sina herrar.
Man kan säga att Bujutsu inte är en bestämd stil utan ett namn för de tekniker, vapenlösa och med vapen, som ryuha/skolan lärde ut till de blivande samurajerna. Varje ryuha hade sin uppsättning av tekniker, taktiker, vapen etc. En teknik som var fel i en, kunde vara rätt i en annan. Många delar av Bujutsun har idag förädlats till olika moderna budoarter/gendai budo som t.ex olika Jujutsustilar, Judo, Aikido, Iaido och vissa Karatestilar.
I Japan finns det idag runt 400 Bujutsustilar, men det är väldigt få som kan visa dokument för sitt ursprung. För att kunna var en koryu (gammal stil= innan 1868) måste man ha dokument som visar vem har grundat stilen och sedan vem som har fört stilen vidare genom åren. En stils överhuvud kallas Soke, en titel som bara kan tilldelas av föregående Soke. Man kan översätta Soke med att vara arvtagare till stilen. Hittills har bara 58 ryuha godkänds till att vara koryu bla. Fusen Ryu, Takeuchi Ryu, Hontai Yoshin Ryu, Sosuishi Ryu.
Många stilar gick in i Kodokan Judo, som från början var tänkt att vara en instans för att teknikerna från de olika stilarna skulle överleva och tränas gemensamt. Resultatet blev helt annorlunda. Andra stilar dog helt enkelt ut pga brist på intresse, det moderna från väst var mycket intressantare. Men idag har intresset återkommit. Bla hos Kodokan försöker man återskapa Kito Ryu. Likaså är det med Yoshin Ryu, stilen som den legendariske läkaren
Akiyama Yoshitoki grundade 1671. Hans princip lever kvar ide flesta stilar: ge vika för att vinna. Men eftersom tidslinjen är bruten i dessa stilar kan de aldrig klassas som koryu.
Samurajens främsta vapen var katanan/svärdet och lades ner mycket tid för att träna med.
Därför finns då mycket av svärdets rörelser även i de övriga vapnen som samurajen behärskade. Detta gäller även de obeväpnade teknikerna, Jujutsu/ mjuk teknik.
Jujutsu från denna tid har inte den betydelse som den har idag utan här betyder det:
mjukare än svärdets stålklinga, så många vapen ingår även inom Jujutsu.
Man delar in svärdsträningen i olika typer. Batto-jutsu/ teknik för at dra svärdet, var till för bla. Att kunna dra svärdet snabbt och med ett eller få hugg göra ner sin motståndare vid överfall eller vaktgång. Iai-jutsu koncentrerade sig till själva hugget skulle bli så effektivt som möjligt. Ken-jutsu var till för fäktning/strid i fält där svärdet redan var dragit. Denna typ blev senare Kendo. Batto-jutsu och Iai-jutsu finns i dagens Iaido.
Sojutsu kallas de tekniker för olika spjutliknande vapen och lansar. Man hade också stavar av olika längder: Bo (ca.183 cm), Jo ( ca:120 cm) längd upp till armåla, Hanbo (ca:90 cm) längd upp till navel, Tambo (ca:50 cm) underarmslängd, Kobutan handlängd. Många ryuhas hade även bågskytte och olika typer av kastvapen. Många ryuhas blev specialiserade inom vissa område som då kunde hitta på specialvapen för de ändamålen.
Numera kallas denna typ av Bujutsu: Kobujutsu eller Kobudo. Ko = gammal/traditionell,
eftersom denna typ inte används längre, framförallt inom militären, utan bara tränas av traditionens och motionens skull. Det finns inga böcker , filmer eller annat i skrift och bilder utav dessa tekniker. Idag klassas Bujutsun som ett av de japanska kulturarven och måste därför bara överföras hur seden föreskriver: från lärare till elev i direkt undervisning.
Ryukyu Kobujutsu eller Okinawa Kobudo tillhör den Karate som ursprungligen kommer
Från Okinawaöarna. Den tillkom under Japans ockupation av öarna , där då befolkningen
Andvände sina arbetsredskap för att försvara sig mot samurajerna.