BUJUTSU/KOBUJUTSU
Bujutsu betyder stridsteknik och användes av samurajerna för att tjäna sina herrar.
Man kan säga att Bujutsu inte är en bestämd stil utan ett namn för de tekniker, vapenlösa och med vapen, som ryuha/skolan lärde ut till de blivande samurajerna. Varje ryuha hade sin uppsättning av tekniker, taktiker, vapen etc. En teknik som var fel i en, kunde vara rätt i en annan. Många delar av Bujutsun har idag förädlats till olika moderna budoarter/gendai budo som t.ex olika Jujutsustilar, Judo, Aikido, Iaido och vissa Karatestilar.
I Japan finns det idag runt 400 Bujutsustilar, men det är väldigt få som kan visa dokument för sitt ursprung. För att kunna var en koryu (gammal stil= innan 1868) måste man ha dokument som visar vem har grundat stilen och sedan vem som har fört stilen vidare genom åren. En stils överhuvud kallas Soke, en titel som bara kan tilldelas av föregående Soke. Man kan översätta Soke med att vara arvtagare till stilen. Hittills har bara 58 ryuha godkänds till att vara koryu bla. Fusen Ryu, Takeuchi Ryu, Hontai Yoshin Ryu, Sosuishi Ryu.
Många stilar gick in i Kodokan Judo, som från början var tänkt att vara en instans för att teknikerna från de olika stilarna skulle överleva och tränas gemensamt. Resultatet blev helt annorlunda. Andra stilar dog helt enkelt ut pga brist på intresse, det moderna från väst var mycket intressantare. Men idag har intresset återkommit. Bla hos Kodokan försöker man återskapa Kito Ryu. Likaså är det med Yoshin Ryu, stilen som den legendariske läkaren
Akiyama Yoshitoki grundade 1671. Hans princip lever kvar ide flesta stilar: ge vika för att vinna. Men eftersom tidslinjen är bruten i dessa stilar kan de aldrig klassas som koryu.
Samurajens främsta vapen var katanan/svärdet och lades ner mycket tid för att träna med.
Därför finns då mycket av svärdets rörelser även i de övriga vapnen som samurajen behärskade. Detta gäller även de obeväpnade teknikerna, Jujutsu/ mjuk teknik.
Jujutsu från denna tid har inte den betydelse som den har idag utan här betyder det:
mjukare än svärdets stålklinga, så många vapen ingår även inom Jujutsu.
Man delar in svärdsträningen i olika typer. Batto-jutsu/ teknik för at dra svärdet, var till för bla. Att kunna dra svärdet snabbt och med ett eller få hugg göra ner sin motståndare vid överfall eller vaktgång. Iai-jutsu koncentrerade sig till själva hugget skulle bli så effektivt som möjligt. Ken-jutsu var till för fäktning/strid i fält där svärdet redan var dragit. Denna typ blev senare Kendo. Batto-jutsu och Iai-jutsu finns i dagens Iaido.
Sojutsu kallas de tekniker för olika spjutliknande vapen och lansar. Man hade också stavar av olika längder: Bo (ca.183 cm), Jo ( ca:120 cm) längd upp till armåla, Hanbo (ca:90 cm) längd upp till navel, Tambo (ca:50 cm) underarmslängd, Kobutan handlängd. Många ryuhas hade även bågskytte och olika typer av kastvapen. Många ryuhas blev specialiserade inom vissa område som då kunde hitta på specialvapen för de ändamålen.
Numera kallas denna typ av Bujutsu: Kobujutsu eller Kobudo. Ko = gammal/traditionell,
eftersom denna typ inte används längre, framförallt inom militären, utan bara tränas av traditionens och motionens skull. Det finns inga böcker , filmer eller annat i skrift och bilder utav dessa tekniker. Idag klassas Bujutsun som ett av de japanska kulturarven och måste därför bara överföras hur seden föreskriver: från lärare till elev i direkt undervisning.
Ryukyu Kobujutsu eller Okinawa Kobudo tillhör den Karate som ursprungligen kommer
Från Okinawaöarna. Den tillkom under Japans ockupation av öarna , där då befolkningen
Andvände sina arbetsredskap för att försvara sig mot samurajerna.